En kulturell betraktelse: Att undkomma meningslösheten

Den tyske kultursociologen Max Weber menade att ju mer människan förstår av sin omvärld desto mer fångad blir hon i den. Han beskrev det som en järnbur som folket fängslades i, där gallret symboliserar den ogenomträngliga känslan av meningslöshet som vetskapen ger oss. Den som tar ifrån människan hennes förmåga att tro. Detta gör henne olycklig. 

Hur kunde man då råda bot? Weber menade här att hjälpen står att finna inom två områden, konsten och erotiken. Dessa lustfyllda områden ska rädda oss från meningslöshetens käftar som hotar att sluka oss.

I mitt stilla sinne tänker jag hur orättvist detta är. Alla vet vi ju att det ändå är konstnärerna och artisterna som får ligga. Allt är dem förunnat, dessa självhärliga djävlar.