En kulturell betraktelse: Att ge igen och ta tillbaks. Samtidigt.

Det är niornas fest. Hon är full. Golvet svajar under henne när hon reser sig till applåder. Hon har fått stipendium för väl utförda studier, för ett oklanderligt beteende. 

Hon är uppe på scenen. Förväntas tacka. Hon ler, lippglossrester får läpparna att skimra en aning, salivet desto mer. Skakar hand med rektorn, får diplomet i den andra. Hon kliver fram till mikrofonen och tackar hjärtligt men lätt sluddrande. Sedan höjer hon sin späda högerarm och tillägger klart och tydligt: Förresten, Anders, jag knullar bäst min egen fitta. 

Den späda, blonda flickan som vill sätta pojkvännen, som dumpade henne två dagar innan, på plats. Troligen omedveten om det feministiska uppror som ligger bakom orden.

Kvinnan är objektifierad. Hon finner en stor del av sitt värde i hur hon betraktas sexuellt. En tonårskille vill bli av med oskulden för att bevisa att han kan få knulla. En tonårstjej för att visa att hon är värd att knullas. Han ska kunna få det han vill. Hon ska vara åtrådd. 

När den späda 15-åringen ställer sig på scenen och reclaimar sitt kön så är det  vackert. Omedveten eller ej. Hon säger det en kvinna inte får yttra. Att hon själv sätter sitt värde på sin egen sexualitet. Att hon tar tillbaka makten.