Kliv ur garderoben och ta på dig feministpaltorna!

En soffa i Schönenberg. Vi tar en öl innan maten. Två män. Två kvinnor. Tydligen spelar denna indelning roll.

Vi talar om feminism. Han säger att han inte vill kalla sig feminist. Att den etiketten är för splittrad och uppluckrad. Att han inte kan ställa sig bakom alla de åsikter som extremgrupperna förespråkar. Ännu en gång häpnas jag av detta argument. 

För mig är valet självklart. Splittrad eller ej. Jag står hellre i association till facistoida, manshatande Riotgirls än Markus Birro. I alla lägen.    

En kulturell betraktelse: Att undkomma meningslösheten

Den tyske kultursociologen Max Weber menade att ju mer människan förstår av sin omvärld desto mer fångad blir hon i den. Han beskrev det som en järnbur som folket fängslades i, där gallret symboliserar den ogenomträngliga känslan av meningslöshet som vetskapen ger oss. Den som tar ifrån människan hennes förmåga att tro. Detta gör henne olycklig. 

Hur kunde man då råda bot? Weber menade här att hjälpen står att finna inom två områden, konsten och erotiken. Dessa lustfyllda områden ska rädda oss från meningslöshetens käftar som hotar att sluka oss.

I mitt stilla sinne tänker jag hur orättvist detta är. Alla vet vi ju att det ändå är konstnärerna och artisterna som får ligga. Allt är dem förunnat, dessa självhärliga djävlar. 

En kulturell betraktelse: Att ge igen och ta tillbaks. Samtidigt.

Det är niornas fest. Hon är full. Golvet svajar under henne när hon reser sig till applåder. Hon har fått stipendium för väl utförda studier, för ett oklanderligt beteende. 

Hon är uppe på scenen. Förväntas tacka. Hon ler, lippglossrester får läpparna att skimra en aning, salivet desto mer. Skakar hand med rektorn, får diplomet i den andra. Hon kliver fram till mikrofonen och tackar hjärtligt men lätt sluddrande. Sedan höjer hon sin späda högerarm och tillägger klart och tydligt: Förresten, Anders, jag knullar bäst min egen fitta. 

Den späda, blonda flickan som vill sätta pojkvännen, som dumpade henne två dagar innan, på plats. Troligen omedveten om det feministiska uppror som ligger bakom orden.

Kvinnan är objektifierad. Hon finner en stor del av sitt värde i hur hon betraktas sexuellt. En tonårskille vill bli av med oskulden för att bevisa att han kan få knulla. En tonårstjej för att visa att hon är värd att knullas. Han ska kunna få det han vill. Hon ska vara åtrådd. 

När den späda 15-åringen ställer sig på scenen och reclaimar sitt kön så är det  vackert. Omedveten eller ej. Hon säger det en kvinna inte får yttra. Att hon själv sätter sitt värde på sin egen sexualitet. Att hon tar tillbaka makten.